Barn lever med större risker än vuxna att drabbas av klimatförändringar och andra miljörelaterade fenomen. Exempelvis är dödligheten större hos barn som drabbats av malaria och denguefeber, två sjukdomar vars spridning ökar till följd av klimatförändringarna. I denna bok analyseras olika idéer om vad som utgör den goda barndomen under den tidsperiod som föreslagits få namnet antropocen: människans epok. Med utgångspunkt i en kritisk tradition och utifrån ett fokus på hur vuxenvärlden skapar önskvärda barndomar ställer författaren frågan om vilka ideala barndomar som framträder och vilka barn som ges plats i antropocen. Genom kritiska analyser identifieras och problematiseras idéer om barndomar i antropocen som oskyldiga, speciella och ansvarsfulla. I boken studeras vad som utspelar sig i skärningspunkten mellan idéer om barndomar och tillståndet antropocen inom tre olika arenor: politisk klimataktivism, utbildningsforskning riktad mot yngre barn samt litteratur för barn i åldrarna 6-12 år med miljö- och klimattema. Författaren argumenterar för vikten av vuxenvärldens roll och ansvar i den antropocena epoken och att barns liv och tillvaro bör få utgöra startpunkten för beslutsfattande och politik för klimat och miljö. Boken vänder sig till forskare inom fälten barndomssociologi, grön humanvetenskap och pedagogik, samt till studenter i pedagogik, miljövetenskap och barn- och ungdomsvetenskap.